Det är jag som är Emilia. En 31 årig fotograf i norrbotten som älskar allt som innebär kreativitet i någon form. Jag är  tvåbarnsmamma och arbetar som lågstadielärare när jag inte fotograferar, syr eller skapar pedagogiskt material. Jag vet precis hur det är med småbarnsåren och stressen att aldrig hinna med, att skjuta upp saker framför sig och tänka den där sk. magiska tanken jag gör det sen. Den där tanken som ställer till det när man egentligen bara ville få det gjort men inte orkade precis just då. Kanske har du funderat på en fotografering ett tag nu. Du vill ge bort bilder på barnen till mor- och farföräldrarna i julklapp, förnya familjens album eller få till den där fina fotoväggen du sett framför dig så länge, men som just nu ekar tom.

För visst är det väl så att bilderna vi tycker om allra mest är de bilder som är starkt kopplade till våra minnen, känslor och sinnen. Det är inte bara en bild, det är ett minne av skrattet, doften, platsen och känslan just där och då som gör att vi håller de där fotografierna extra kärt. Vi visar våra barn vad vi varit med om, platser vi besökt och hur släktningar såg ut när de var fulla av liv. Världen är i ständig förändring och tiden går snabbare än vad vi vågar erkänna. Minnena är det som låter oss stanna upp och känna oss mänskliga. En fotografering är din investering i att fortsätta minnas och föra vidare just de där känslorna till fler generationer. Det som i slutet av dagen är viktigast bakom allt brus av arbete och vardagsstress är det vi håller kärt inom oss och vill minnas – leenden, bebisfötter, kompisgänget, kärleken, kramen och värmen i allt det vi älskar allra mest med livet.